TRUNK på gymnasieskolorna

Jag var på en gymnasieskola i fredags tillsammans med TRUNK-gruppen. Den gruppen består av Landstinget, polisen, KRIS, Pangea (gamla City Fritid) och Back Up. Det är alltid trevligt att komma ut på de här dagarna, även om jag blir helt slut efteråt.

Är inte van vid skolmiljön längre så det eviga sorlet av röster och den, ibland, riktigt dåliga luften i skolorna gör att jag känner mig färdig för sängen och god natt ganska så tidigt de här dagarna. Nu var det inte mina sovvanor jag skulle berätta om, utan vad TRUNK i skolorna gör för något. Under en heldag får eleverna lyssna på hur en sjuksköterska från akutmottagningen på Vrinnevisjukhuset pratar om hur våldet kan påverka kroppen fysiskt.

Det visas också bilder på olika skador, vilket bruka väcka rätt starka reaktioner hos en del. Vidare får eleverna höra polisen prata om brott utifrån deras perspektiv, samt att han visar en del beslagtagna vapen. I ett annat rum står samtidigt två representanter för KRIS och pratar om, dels den enes liv från barndom till vuxenliv, från att ha varit en knarkande bråkstake till att idag ha kommit på rätt spår. En mycket intressant historia som om bland annat visar på hur lite sunt förnuft från samhällets sida hade kunnat rädda honom från många års hårt liv.

Pangea och Back Up finns också representerade och de pratar om sin verksamhet, men eldsjälen Willy Florens tar även upp ämnen som att vara ung idag, livsval och lite om sin egen ungdom. Även brottsofferjouren finns med här. Det är undertecknad som håller i det föredraget och jag brukar prata om de psykiska spår ett brott kan ge, men även att det aldrig är brottsoffrets fel att de blir utsatta för brott. Oavsett hur man går klädd, var man befinner sig, om man är onykter eller vilka omständigheter det nu kan vara så ligger ansvaret alltid på gärningsmannen. De här TRUNK-dagarna erbjuds gratis till alla gymnasieskolor i vårt område.

Det är kanske jobbigt för eleverna att sitta och lyssna på så många, men förhoppningsvis så sår dagen en del frön hos en del. Själv märker jag en ökning av ungdomar som ringer för att prata om saker de, eller kompisar, varit utsatta för efter en sådan här dag. Kanske beror den ökningen på att de tidigare inte vetat vart de kan vända sig, men i en del fall så tror jag också att det beror på rädslan för att få höra att de får skylla sig själva som blivit utsatta. Åtminstone när jag lyssnar på de som hör av sig. Hoppas att fler skolor tar den här chansen och låter sina elever få höra om våld och våldets konsekvenser. Det här är en jättebra möjlighet att få med de flesta aspekter av det ämnet.

Mia