Inatt har det varit lugnt i Klockaretorpet kan man läsa på NT:s hemsida. Det tros å andra sidan bero på att boende i området nattvandrade. Ett mycket bra initiativ av dessa personer, men samtidigt är det ju synd att det ska behövas.

Allt som brann igår var en soffa som stod någonstans i anslutning till en livsmedelsaffär. Bara det är förstås illa nog, men jämfört med de senaste nätterna är det ändå en klar förbättring.

De här blåljusattackerna som härjat i Hageby och Klockaretorpet sista tiden har väckt en hel del tankar, både hos mig och hos många andra också förmodar jag. Var och varannan människa jag pratade med igår kom in på ämnet och det samlade omdömet var att attackerna är förkastliga, men även skrämmande. Alla var också eniga om att något måste göras i de utsatta områdena och det fanns en mängd förslag. Allt från att skicka räkningen för skadorna som uppstår till föräldrarna så att de håller sina ungar inne på nätterna, till att det behöver byggas upp temporära polisstationer på platserna så att polisen är ständigt närvarande.

Förslagen var som sagt vad många och just nattvandring var ett av dem. Hoppas att de boende orkar hålla i ett tag med det och att det lugnar ner sig i bostadsområdena så de som bor där kan få känna sig trygga.

Det jag personligen saknat i rapporteringen kring de här blåljusattackerna är våra politikers uttalanden och vad de anser att kommunen kan hjälpa till med. Forskningen visar sedan attackerna i Husby 2013 att det här är ett sätt att visa missnöje. Att man känner sig orättvist behandlad, att man upplever sociala orättvisor. Är det så här också? Förmodligen, även om det inte rättfärdigar attacker på de personer som valt att ha som yrke att hjälpa och skydda oss medborgare. Eller bränna sönder andras egendom.

Jag hoppas verkligen att det kommer att lugna ner sig i dessa områden nu och att de boende kan få känna sig trygga i sin närmiljö. Tänker på alla de boende jag pratat med sista tiden och som visat både ilska, frustration, rädsla och framför allt känt hopplösheten växa.

Mia