Känns inte alltid så tryggt att vistas ute

Känner man sig alltid så trygg när man går hem på kvällarna? Eller vid andra tidpunkter på dygnet heller för den delen?

Jag önskar att jag kunde svara ja på den frågan, men tyvärr så finns det gånger när jag känner ett stort obehag för att gå ensam ute på vissa platser och då är det inte bara sena kvällar och nätter det gäller. För att ta ett exempel så finns det vissa platser jag inte helst går till när det är väldigt tidigt på morgonen. Jag är hundägare och brukar därför gå ut på långpromenader, vilket ju de flesta andra hundägare också brukar förmodar jag. Av någon anledning så är jag också en morgonmänniska och oavsett om det är vardag eller helg så brukar jag vakna runt fem på morgonen. På helgerna tycker jag det är så skönt att ta med mig hundarna och gå en långis, som jag brukar kalla promenaderna, när det är tidigt på morgonen. Det är lugnt och stilla och man kan bara gå och njuta av ensamheten och tystnaden. Däremot skulle jag aldrig ge mig ut och gå i skogen på något av alla spår som finns. Det tar till och med emot att gå en del andra vägar också där jag vet att jag kommer att vara tämligen ensam om jag möter någon med mindre goda avsikter. Därmed så är promenadstråken ganska så begränsade när det är riktigt tidigt på morgonen.

Hur är det på kvällen eller nätterna då?  Nu börjar ju höstmörkret komma smygande och det gör också att jag tänker mig för vilken väg jag väljer att gå med hundarna på kvällslångisen. Jag vill gärna veta att det rör sig lite folk i omgivningen och att jag inte är helt ensam. Med andra ord så tänker jag mig för vilken väg jag går även då. Nu vet jag av erfarenhet att hundarna skulle göra sitt allt för att skydda mig eftersom jag vid några tillfällen varit med om incidenter som kunnat sluta illa om de inte hade varit med. Trots det så känns det ändå inte som jag vill äventyra varken min eller hundarnas säkerhet bara för att jag vet att de är lojala.

Sena kvällar och nätter går jag helst inte ute ensam alls. Om jag ska vara riktigt ärlig så går jag helst inte ute några längre sträckor tillsammans med någon annan heller. Det känns inte tryggt helt enkelt. Det gör att jag oftast tar bilen dit jag ska så jag slipper känna den här oron.

Vad är det jag är rädd för då? Egentligen så vet jag inte riktigt. Allt och ingenting skulle jag säga. Klart jag är rädd för att bli nedslagen, rånad, misshandlad, våldtagen och andra brott som kan drabba mig personligen. Samtidigt så finns det också en rädsla hos mig att om något skulle hända så kanske inte omgivningen hjälper till, ifall det skulle vara så att någon utomstående såg vad som hände. Jag tror att jag, liksom många andra ibland kan känna det här obehaget att vistas på en del platser vid en del tidpunkter men att vi kanske inte alltid kan sätta ord på innebörden av själva rädslan.

Känner du igen dig i detta eller har du något annat du vill lyfta så skriv gärna något här eller på Facebook eller Twitter.

Har du utsatts för brott, är vittne eller anhörig? Hos oss får du kostnadsfritt stöd och information dygnet runt. Ring oss på 011-10 28 89 eller maila till: boj.norrkoping@telia.com

2018-09-07T09:22:02+00:00